Texter

24 januari, 2019

Några uppskattande ord om haren

Finns det någonting fegare än en hare? Så fort den ser dig, är den borta så snabbt att den ser ut som ett streck när den rusar iväg. Är det inte mycket bättre att slåss mot fienden och vinna sin frihet? Svaret är att de flesta djur flyr när de ser någon komma. Det gäller även farliga djur som björnar. Geparder skrämmer man lättast bort med hundar. Detta trots att geparder borde kunna vinna mot en hund. I naturen undviker de flesta djur strider. Men det är inte det jag vill prata om idag. Det handlar istället om att ha överlägsna metoder för att upptäcka fara istället för att satsa på möjligheten att försvara sig eller motstå en attack.

Inom IT-världen har man tills ganska nyligen inte riktigt fattat hur viktigt det är att upptäcka hot. Mycket har handlat om starkare kontroller för att hindra intrång. Många företag och organisationer har haft loggning påslaget för alla viktiga system utan att ha haft någon mekanism för att automatiskt analysera loggarna och larma om hotfulla mönster upptäcks. För många har en lösning för att upptäcka hot på nätverket setts som för dyrt och enbart nödvändigt där man har högre kvar på säkerheten. Att upptäcka att någonting är på gång eller har hänt har varit nedprioriterat på grund av hur komplext och dyrt det är.

Men det är tyvärr en sanning att alla kassaskåp kan brytas upp av den som har tid och resurser att bryta sig in. Om du inte upptäcker att någon går lös på detta kassaskåp, kommer attacken tillsist att lyckas eftersom den som attackerar kan göra precis vad som helst och arbeta hur länge som helst utan att upptäckas.

En gång, för ett antal år sedan, kallades jag in till ett företag som råkat ut för skadlig kod. Man hade upptäckt denna för att den var så dåligt skriven att den sänkte de system den kopierade sig till. Detta var inte avsikten med den utan berodde på att den var dåligt gjord. Hade den som skrev koden varit bättre programmerare, hade kunden aldrig upptäckt denna skadliga kod som var byggd för att ligga i bakgrunden och köra.

Tiden mellan att ett system attackeras och att attacken upptäckts kan var så lång som uppemot ett år i många fall. Under denna tid kan attackeraren gör vad han/hon vill med organisationens system och nätverk.

En dövblind kanin klädd i rustning är sämre skyddad än en försvarslös kanin som vet hur den upptäcker fara och springer iväg! När såg du senast en sådan analogi på en säkerhetssite?

20 januari, 2019

Hemlig information i framtiden

I veckans avsnitt har vi Anders Sandberg med oss i studion. En framtidsforskare vid Oxford University eller ”forskar på allt sånt som är roligt” om man frågar Anders själv.

Trots nya regelverk såsom GDRP verkar det som om våra hemligheter i framtiden blir svårare att behålla. Faktum är att man ser att halveringstiden blir kortare och kortare har forskningen visat.

I avsnittet fastnar vi också kring Kinas Social Credit system – ett system där medborgare rankas utefter deras sociala och ekonomiska status. Är ett sådant system på väg till västvärlden?

17 januari, 2019

Problemet med eftersläntrarna

Nu för tiden bombarderas vi med säkerhetsfixar. De kommer varje vecka, varannan vecka eller varje månad. Vilken produkt du än har, kan du ge dig på att det kommer en säkerhetsfix till den när du minst anar. Även produkter som egentligen inte är direkt uppkopplade mot nätet eller tillgängliga för flera användare samtidigt drabbas. Och det har ingen betydelse om du är en stressad system administratör eller ägare av exakt en laptop: patcha måste du! Regelbundet.

Patchandet kan beskrivas med en normalfördelningskurva. Först en stor ”puckel” med de flesta systemägarna som lägger på de flesta patcharna. Sen en liten grupp av supernoggranna administratörer som aldrig missar en patch. Men vad finns på andra sidan av puckeln? Jo, systemen som antingen aldrig patchas eller som år efter år ligger långt efter i patcharna.

Det är dessa maskiner som blir botnet, används som instegsmaskiner in i andras nätverk eller används för att dölja attackernas ursprung. En del av dem går inte längre att patcha. De är gamla maskiner, routrar eller nätverksutrustning som getts upp av tillverkaren och nu bjuder in hackarna till dans.

En kund jag jobbade mot för några år sedan hade en stor mängd servrar som inte uppgraderats på årtionden. Den enda anledningen att vi kom på hur illa de hade det, var att de inte kunde uppgradera en specifik programvara till den senaste versionen. Detta eftersom den krävde att operativsystemet var en många år nyare version än vad de hade. Innan vi förklarade situationen för dem, insåg de inte ens att det var ett problem. Dessa system hade inte kunnat patchas på många år på grund av att tillverkaren lagt ner uppdateringarna av dem. Några av dem var dessutom nåbara från Internet. De lärde sig snabbt att det är mycket dyrare att försöka räta upp situationen och ”komma ikapp” med en stor mängd system än att kontinuerligt avsätta tid och pengar för att hålla systemen säkra.

Det är inte en ovanlig historia, men den illustrerar detta växande problem. Även i en tid av automatiska uppdateringar kan det vara en utmaning att hålla allting säkert. När du läser detta, har säkert någon av dina system just fått en ny patch som rättar ett allvarligt säkerhetshål. Så sluta läsa och börja patcha!

13 januari, 2019

Zero Trust Network

I veckans avsnitt pratar vi om Zero Trust Network eller Zero Trust Architecture (blog från Palo Alto sammanfattar väldigt bra här) och Erik får äntligen utrymme igen att glänsa efter två avsnitt där vi lyssnat eller inte nördat ned oss tillräckligt.

Enligt 90-tals designen, som så många tyvärr hänger kvar i, bygger man upp ett nätverk, så kallat DMZ, och placerar sina servrar i. De som ska exponeras mot internet går via en brandvägg som öppnar på port och IP-adressnivå:

Den nya designen, Zero Trust Network togs fram av John Kindervag när han arbetade på Forrest Research Inc (men numera arbetar på Palo Alto) och går ut på att alla nätverk är fientliga.

Erik reder ut sina tankar i designen och bland annat tar upp en fempunktlista (varför känns en sjupunktslista säkrare på nåt vis? Nåt med sagor tror jag. Nåja. Fem är det i alla fall!) som förtjänas att förtydligas här eftersom jag avbryter och flikar in om annat:

  1. Oavsett nätverk ska det alltid ses som fientligt
  2. Interna och externa hot mot nätverket pågår hela tiden
  3. Nätverkets placering är inte gott nog som skydd och räcker inte som anledning att lita på det (se första punkten)
  4. Varje enhet, användare och nätverk måste autentiseras och auktoriseras (har man svårt att veta skillnad kan man lyssna och höra den förträffliga jämförelsen med en nattklubb och tillträde till den).
  5. Policys och regelverk måste vara dynamiska och beräknade från så många källor som möjligt (här blir det rörigt – lyssna i avsnittet för detaljer)
9 januari, 2019

Skyddet som missas

Idag har man kommit så långt att skyddsstrategier för fysiskt skydd börjar bli vanliga, men det var länge en sak man inte riktigt tänkte på när man byggde säkerhetslösningar: hur skyddar men en dator från någon som fysiskt kan nå den?

Brandväggar, antivirus och patchlösningar är verkningslösa mot brottsligen som faktiskt kommer åt din maskin där den står på kontoret. För många år sedan var det enda du kunde göra var att låsa arbetsstation, så att den som vill komma åt den var tvungen att gissa ditt lösenord. Men den uppebara lösningen var att ta fram en skruvmejsel och skruva ur hårddisken. På några minuter kunde man sen koppla in den till sin egen dator och göra en bit-för-bit kopia av den med något program av typ Ghost eller Linux dd. Därefter satte du tillbaka hårddisken i datorn och startade upp den. Användaren kanske märkte att han inte längre var inloggad, men ryckte nog på axlarna åt det och jobbade vidare.

Men det är bara ett av hoten. När firewire var vanligt, kom det upp ett nytt hot. Eftersom firewire tillät direkt tillgång till datorns minne, kunde en person som kom åt datorn fysiskt, koppla in sin dator i offrets dator via firewire och ta över inloggningen. Detta fanns fungerande program för att göra med Windows XP. Man fick då upp en kommandotprompt som kördes som systemet självt utan att behöva logga in.

Men sen måste branschen ha dragit åt sig öronen. Heldiskkryptering blev vanligt. Windows Vista kom med Bitlocker och Linux hade tidigt egna lösningar för detta. Om du installerar Ubuntu idag är det en kryssruta man kryssar i för att kryptera disken. Heldiskkrypteringen gick från att vara någonting som användes för högsäkerhetsdatorer till att bli vanligt som mekanism för att skydda vanliga kontorsdatorer. Detta har gjort att det inte längre blir en katastrof att glömma sin dator på tågstationen eller flygplatsen. Det finns attacker som fungerar även mot heldiskkryptering, men det kommer även nya, bättre skydd mot dessa. Dock är det helt klart att man idag tar fysisk säkerhet för vanliga klientdatorer på allvar. Nu är det inte bara servrarna i datorhallarna som kan stå emot en person som lyckats ta sig in på kontoret. Det viktiga är dock att verkligen använda dessa mekanismer så att informationen inte lämnar kontoret under armen på en inbrottstjuv.

6 januari, 2019

Surfa Lugnt med Karin Nygårds

ch kriget flyttar in i Fortnite?

Och hur ska man reagera som lärare/förälder när ett barn säger
”Det värsta är inte att få dåliga kommentarer. Det värsta är att inte få någon alls.”?

Karin som vi pratar med i veckans avsnitt  får mycket frågor om just detta.

4 januari, 2019

Säkerhetsåret 2018

I poddens avsnitt runt nyår sammanfattar vi ”säkerhetsåret 2018”. Ett mellanår enligt podden och där Ransomware och cryptocurrency mining software var deras år. Det sistnämnda låter besökare får bryta kryptovaluta för att kunna läsa artiklar. Givetvis översattes det till ont uppsåt!

Värt att betänka är att det tar nästan ett år från det att en dator blir hackad till dess det upptäcks.

I avsnittet går vi igenom de läckage av information som skett och rekommendation av sidan https://haveibeenpwned.com/ och hur man ska tänka ifall man finns med i en känd läcka.

Vi nuddar även AI, där Max Tegmarks sommarprat står i fokus eftersom det blev väldigt uppmärksammat. Men hur nära är vi egentligen generellt AI?

Utöver detta nördar vi ner oss i en hel del andra ämnen. Till exempel BankID, Assange, GDPR (bra start här) och andra ämnen där vi verkligen ser anledning att djupdyka oss kring under 2019.

28 december, 2018

Säkerheten genom tiderna

Det är märkligt att titta tillbaka på IT-säkerheten som den såg ut på 80- och 90-talet. Visst fanns Unix tidigt med sina fleranvändarsystem där användare hölls separerade så att de inte kunde påverka varandras data. Men om man tittar på de datorer som fanns på 80-talet, var majoriteten så kallade ”enanvändarsystem”. Vare sig du hade en PC, Amiga, Mac, Atari eller C64, kom du i princip rätt in i systemet när du startade det. Inga lösenord eller rättigheter överhuvudtaget. Gamla PC-datorer hade en nyckel som stängde av tangentbordet när den vreds om. Detta var det skydd som gavs för den som lämnade sin dator påslagen över lunchen på sitt jobb. Visst fanns det undantag från den regeln, men de flesta datorer hade ingen säkerhet att tala om.

Windows hade inget lösenordsskydd förrän Windows NT kom på 90-talet. Windows 95 hade ett lösenordsskydd så att man kunde ha olika användare med olika inställningar. Om du istället avbröt inloggningsrutan, kom du rakt in i systemet!

Där det faktiskt fanns skydd, var det oftast begränsat till just användarnamn och lösenord. Protokoll som FTP, telnet och SMTP gick i klartext. Vem som helst som avlyssnade trafiken såg lösenorden som användes.

Och många protokoll kunde lätt användas utan någon form av autentisering. Gamla Windows-versioner är mycket lätt att få ut data från även om du är anonym.

I slutet av 90-talet läste jag en artikel skriven av en man som hade kollat hur många som hade brandvägg på sin dator när de gav sig ut på Internet. Svaret var: inte många. På den tiden använde man uppringda förbindelser och kunde oftast komma undan med att inte ha brandvägg. Men det kom att ändras när bredbanden blev allt vanligare.

2000-talet förde inte enbart med sig IT-kraschen utan också ett plågsamt tillnyktrande vad det gäller säkerheten. I snabb följde fick vi Nimda, Code red och senare Blaster som tog ner illa skyddade servrar. Microsoft fick ta den mesta kritiken, men säkerheten över hela brädet var bristfällig.

Sedan mitten av 2000-talet har mekanismer byggts in till höger och vänster. Bättre skydd mot buffertöverskrivningar, nedlåsta behörigheter, inmatningsskydd, brandväggar och kryptering.

Säkerhet har inte enbart drivits av en villja att skydda användarna mot dataläckage, ändring av data eller att man förstör systemen. Det har även diskuterats allt mer om integritet. De flesta stora sajterna kom med tiden att slå på kryptering och de flesta moderna eller moderniserade protokoll både krypterar och skyddar mot otillåten tillgång.

För att summera: resan vi gjort från 80-talets totalt osäkra system fram till dagens hårt nedlåsta datorer är fascinerande.

23 december, 2018

De sju nycklarna

I veckans avsnitt intervjuar Anne-Marie Eklund Löwinder som rankas som en an Sveriges främsta säkerhetsexperter.

Anne-Marie Eklund Löwvinder, Säkerhetschef IIS

Jag blir imponerad av att vårt lilla land ligger bakom idén och framför allt spridning av tanken att göra DNS-världen (vilket i princip innebär internet) säkrare. För visst, internet skulle inte ”gå ner” ifall nyckelgenereringen misslyckades såsom det lite populistiskt kan beskrivas. Utan snarare skulle internet bli bra mycket osäkrare utan DNSSEC eftersom det vanliga DNS-systemet saknar signering av namnuppslag. I vanliga ord betyder detta man kan göra en ”man in the middle attack” och enkelt uppge sig för att vara den adress en besöker skriver in.

Tänk ifall du skriver adressen till din bank. Adressen visas och sidan ser precis ut som vanligt. Allt är gott? Nja… i ett osäkert namnsystem skulle en hackare kunna uppge sig för att vara adressen till banken som ägs av någon med illasinnat uppsåt.

Vill du läsa mer detaljer om tekniken kring DNS och DNSSEC kan jag rekommendera SUNETS Jörgen Städjes artiken här.

Efter vårt snack i IT-säkerhetspodden ville Anne-Marie också förtydliga hur redundansen fungerar i DNSSEC och så här säger hon ”Redundans skapas genom att vi har två separata sajter (identisk setup men geografiskt åtskilda). 
På varje sajt finns det två av allt – HSM:er, dator, kablar, boot-OS med mera. Ifall något skulle gå sönder.”

Alla ceremonier streamas och spelas in så det går att antingen följa nyckelceremonierna i realtid eller att titta på dem i efterhand. Se till att ha gott om popcorn!

I år rullades nyckelsigneringsnyckeln (KSN) för rotzonen för allra förstas gången. Tanken var att det skulle ha skett efter fem år men av olika skäl har
ICANN inte riktigt vågat ta steget förrän nu.”

16 december, 2018

Social ingenjörskonst

Vilken är den mest kraftfulla metoden för att hacka ett företag eller en organisation? Buffertöverskrivningar? SQL-injektioner? Cross site-skripting?

För mig finns det en attackmetod som ofta är kraftfullare än någon annan och som inte löses med teknisk IT-säkerhet och det är den metoden som på engelska kallas ”Social engineering”. Det översätts ofta med ”Social ingenjörskonst” och är läran om att helt enkelt lura sig in dit man vill. För att komma in använder man oftast inga tekniska metoder att attackera utan förlitar sig på att helt enkel utnyttja den mänskliga naturen. Det handlar om att manipulera folk att göra det du vill att de ska göra. Faktum är att det kan vara så enkelt som att följa med ett stort gäng som går in genom en dörr med kortläsare för att komma in utan att ha ett kort. Eller det kan handla om att tala sig till en nyckel från receptionen, så att man kan komma in där man vill.

För ett antal år sedan, när jag var helt ny i säkerhetsbranschen, var jag inbjuden till en middag hos mitt jobb. Det bjöds öl, vin, champagne och god mat. Platsen var mitt i stan och på väg dit funderade jag på hur långt en oinbjuden gäst kunde komma. Så jag bestämde mig för att vara just en sådan. Visst var jag inbjuden, men ingen i personalen visste det. Frågan var om jag kunde komma in utan att bevisa att jag hörde dit. Sagt och gjort, jag gick rakt in och svarade på frågor utan att någonsin ange annat än vilket företag jag tillhörde. Denna uppgift var relativt lätt att ta reda på, även för en utomstående, så hade jag inte hört dit hade jag fått ett gratis mål mat utan problem.  Sanningen och säga var detta trivialt att göra och det är rätt vanligt att så är fallet.

Det krävs inte ens en talang för det. Jag jobbade en gång för ett företag som råkade ut för en sådan attack. Jag erkänner direkt att de lurade mig också. När jag och mina vänner skulle gå och äta stod de utanför ett rum och pratade i mobilen. Det var två välklädda killar som pratade italienska. Vilket i sig är en smula märkligt, då vi inte hade några italienska kunder eller kontor. Men ingen av oss tänkte så mycket på det och när vi kom tillbaka var två datorer borta. Då ska det tilläggas att vi hade kortläsare för båda sidor av dörren. Man var tvungen att dra kort både för att ta sig in och ta sig ut. Detta hindrade dem inte för att lura alla skydd vi hade och de lyckades undvika att dra uppmärksamhet till sig trots att de egentligen borde ha upplevts som att de inte riktigt hörde dit.

Tricket för att lyckas med social ingenjörskonst är att aldrig kunna ifrågasättas. Genom att vara självsäker och någotsånär verka ha en roll. Det kan vara så enkelt som att låtsas vara vaktmästare, IT-reparatör eller byggjobbare. En enkel uniformsliknande utstyrsel och man smälter in. Resten sköter man genom att agera som ens blotta existens är helt självklar och att det inte finns något tvivel om att man ska ha de rättigheter man har eller begär.

Hur mycket man än spenderar på sina larm, brandväggar och rutiner kommer ofta attacker mot den mänskliga delen av organisationen att gå rakt igenom. Det är svårt att utbilda hundra eller tusentals medarbetare i att vara kritiska och observanta.

Dessutom kräver inte social ingenjörskonst någon djup teknisk kompetens. För mig är det helt klart att denna typ av attack troligen är den kraftfullaste du kan göra mot ett företag.

Intresserad av att syssla med det? Mitt råd är att hålla dig på den vita sidan så att säga. Att bereda sig tillgång till lokaler utan att ha där att göra är mycket ofta ett lagbrott. Även om du bara vill testa, är det fullt möjligt att hamna i domstol över det. Mitt tips är att du istället skaffar dig en karriär som social pentestare. Då får du betalt för att göra det och har dessutom kundens tillstånd.

Ett tips för den som vill förkovra sig är hackerlegenden Kevin Mitnicks bok ”the art of intrusion” som beskriver ett antal helt riktiga fall där folk lyckats lura till sig rättigheter eller saker de inte ska ha. En spännande resa in i det som inte bara är möjligt och också sant och har hänt.

Vi kommer troligen få anledning att gå in djupare på detta ämne i IT-säkerhetspodden.

Scroll to top