Numera är det ärligt talat rätt lätt att motivera säkerhet i princip alla lägen. Det är ingen som längre tycker det är för jobbigt att man måste logga in på alla ställen man går. Det är alltid bättre än att bli av med sina uppgifter eller att någon hackar ens konto.

Men det finns fortfarande en smärtgräns när säkerheten blir ett hinder i vägen för arbetet. En klassisk mekanism för att demonstrera säkerhet i ett projekt eller när man konstruerar något är ”USE”-modellen. Den går ut på att se tre faktorer : ”Användarvänlighet (Usability), Säkerhet (Security) och Kostnad (Economy)”.

Användarvänlighet är när en produkt är enkel och kan användas utan problem eller utan att kräva några förberedelser. Säkerhet är en process där produkten görs så säker som det går. Och kostnad är att produkten är så billig som möjlig. Det som är intressant är att man bara kan välja två av dessa faktorer. Den tredje får man offra. En produkt som är billig och
användarvänlig är inte säker. En produkt som är
användarvänlig och säker är inte billig och en produkt som är billig och säker är inte användarvänlig.

Ett klassiskt exempel på när säkerheten offras är när president Kennedy krävde att man skulle sätta en kod på varje kärnvapenbestyckad missil. Denna kod måste anges för att låsa upp missilen. Detta blev byggt, men man valde koden 00000000 (åtta nollor) som kod för alla missiler. Detta dokumenterades också i pappren. Så på pappret var det ett säkert skydd, medan det i verkligheten inte dög någonting till i det avseendet.

Enligt boken ”Jävla skitsystem” skriven av Jonas Söderström, lade IT-avdelningen in ett lösenordsskydd på en vårdcentrals terminaler. Detta stängde skärmen efter ett antal minuters inaktivitet. Terminalerna i receptionen måste ju vara igång, så personalen lade datormusen i en vagga som används för att kontinuerligt skaka om blodprovet så att de inte ska koagulera. Effekten blev att vaggan höll muspekaren igång så att skyddet aldrig startade.

Listan på hur folk går runt säkerhet kan göras hur lång som helst, men anledningen verkar alltid vara den samma: det är för jobbigt hantera saker som har hög säkerhet. Och det är också utmaningen för oss i branschen: att bygga säkerhet så att den säkra vägen också är den naturliga. Ett exempel: biometrisk inloggning är hyggligt säker och gör inte lösningen mycket krångligare än att bara använda namn och lösenord. Så visst finns det säkerhet som fungerar utan att vara iväg.

• 0 comments

I veckans avsnitt pratar vi med Anna-Maria Stawreberg eftersom hon skrivit boken Prepping.

Avsnittet är inspelat på Zetups kontor i Kista och jag tog emot henne på eftermiddagen och Erik hade riggat upp ett av konferensrummen med mikrofoner och ljudutrustning.

Anna-Maria är knivskarp. Det märker jag direkt när hon kliver in på vårt kontor och hur hon ser sig omkring, noterar våra bilder på väggarna och ställer frågor. Jag hinner knappt avsluta mitt svar förrän hon förstått vad jag menar.

Prepping dårå? Är det bara knäppgökar som har hela källaren full med konserver eller amerikanska redneck med hemmet fullt av vapen och konspirationsteorier?
Kanske. Några ja…. men tänk så här istället. Ifall mobilnätet går ner eller svenska elnätet hackas. Har ni några rutiner hemma? VAR ska ni ses? Vem ser till att hämta barn från skolan? Var och hur ska ni ta del av nyheter och information? Kan du till exempel telefonnummer till din familj utantill?

• 0 comments

I veckans avsnitt pratar vi att NIST förkastat sina gamla rekommendationer med komplicerade lösenord som som regelbundet behöver bytas till någonting helt annat.
Det är längden på lösenordet som är avgörandet och inte hur många gånger man byter a mot @.

Lösenord i all ära men är det inte lite omodernt att logga in överallt för lösenord kommer ju alltid kunna hackas.

Vad ska man ha istället då?

Vidare tar vi upp ersättare såsom biologiska inloggningar och multifaktorautentisering.

• 0 comments

Jag har märkt en intressant sak: många företag och organisationer blandar ihop säkerhetsskanningar med pentest. Ett pentest är när man på ett kontrollerat sätt försöker bryta sig in i ett system, medan en sårbarhetsskanning bara försöker hitta möjliga sårbarheter. Detta är mycket märkligt, men jag har sett det många gånger. Felet verkar även finnas bland de som jobbar inom området. För ett antal månader sedan hjälpte jag till att intervjua en arbetssökande till en tjänst som pentestare. Han berättade att han sökte tjänsten eftersom han var intresserad av säkerhet. Jag frågade vad han hade gjort för typer av säkerhetarbeten. Han sa att han kört programmet Nessus ett par gånger och lämnat över resultaten till någon annan att tolka. Nessus är ett program som hittar vanliga miskonfigurationer och säkerhetshål i tjänster. Ganska uppenbart kanske, men han fick inte jobbet.

Jag läste på ett forum för pentestare där en del personer beklagade av säkerhetsföretag säljer sårbarhetsskanningar som pentester. De betalar ett företag för att skanna av deras tjänster och komma med en automatgenererad rapport över ”allvarliga säkerhetshål”. Detta är knappt ett halvt pentest om ens det.

Betänk att pentest är en förkortning av penetrationstest, vilket innebär som ovan skrivet är att en inhyrd konsult eller flera försöker ta sig in i systemet. Lyckas de, lämnar de över en rapport som förklarar hur de tog sig in. Om ett försök att faktiskt hacka systemet inte görs, är det inte ett pentest. När jag gör pentester brukar jag faktiskt lämna in även hittade sårbarheter och miskonfigurationer, för att jag hittade dem på vägen när jag analyserade systemet för sårbarheter. Det tycker jag ingår i ett bra test även om det inte är huvudsyftet med det.

Så varför är inte en sårbarhetsskanning tillräcklig? Jo, för att den inte hittar problem med systemlogiken. Den kan se att en programvara har sårbarheter som potentiellt skulle kunna användas för att ta sig in. Men den kan inte hitta felaktigheter i hur t.ex. en webbapplikation hanterar inloggningen, som möjliggör att man tar över sessionen.

Sen är sårbarhetsskanningar dåliga på att hitta alla fel. Jag gjorde en gång ett pentest mot en webbapp och min programvara, Burp suite hittade ingenting. När jag klistrade in lite javaskriptkod direkt i ett inmatningsfält, hittade jag en möjlighet att köra javaskriptkod hos andra användare och läcka ut information den vägen. På så sätt kunde jag få ut data från andra användares ärenden (det var ett ärendehanteringssystem). Ett automatiserat program hade aldrig kunnat förstå vidden av problemet.

En annan attack jag gjorde mot en kund var att ladda upp ett dokument som i själva verket var ett litet program. Men detta kunde jag på under fem minuter ta över servern som körde webbapplikationen och även hela nätverket. Alla dessa attacker är värda oändligt mycket mer än att bara lämna in en rapport där det står att HTTP-protokollet stöder version 3.0 av SSL vilket inte är bra.

Om du anlitar någon att göra ett pentest på din miljö, se då till att du verkligen får vad du betalar för. Som jag skrev förut finns det många som säljer dåliga tjänster därute.

• 0 comments

Det är många olika ord i omlopp inom IT-säkerhetsområdet och därför tänkte jag beskriva några av dem:

– Vulnerability / Sårbarhet
En sårbarhet är ett fel i ett program som kan utnyttjas för att ta över programmet, hindra det från att fungera eller ändra i dessa funktion.

– Exploit / Som substantiv: kod som utnyttjar sårbarhet, som verb: att utnyttja en sårbarhet
Kod som utnyttjar en sårbarhet för att attackera ett program eller en maskin. Virus, masker och annan farlig kod använder exploits för att ta kontroll över system. Jag har inte hittat något riktigt bra Svenskt ord för exploit.

– Payload
Koden som ska köras på ett system som just tagits över. Automatiserade programvaror som MetaSploit framework består normalt av exploitkod för att ta sig in i systemet och en payload som utför önskade attacker. En vanlig payload är ett reverse-shell, som är en kommandoprompt med fulla rättigheter som upprättas mellan ditt system och det du just tagit över. Exploitkoden är som en missil med payloaden som sin stridsspets.

– Malware / Farliga program
Program som egentligen inte är virus, utan men har oönskad effekt. Malware kan ofta spela in tangentbordstryckningar(keyloggers), skicka iväg kontokortsuppgifter från din maskin eller visa oönskad reklam.

– Threat / hot
Ett hot är något som kan skada, skapa oönskade förändringar eller förstöra. Exempel på hot: inbrott, stulna datorer eller stöld av hemlig information.

– Threatagent / hotagent Någon som genomför ett hot. Om hotet är inbrott, är en inbrottstjuv en hotagent.

– Risk Ett vanligt sätt att se en risk är att se den som något som uppstår när sårbarhet och en hotagent existerar samtidigt. En dåligt låst dörr är en sårbarhet medan en inbrottstjuv är en hotagent. Tillsammans uppstår en risk!

– CIA-triaden
Confidentiality, Integrity, Availability. Detta är en enkel men effektiv metod för att analysera IT-säkerhetsrelaterade hot. Confidentiality (konfidentialitet) handlar om att hantera hot om informationsläckage. Det kan handla om allt från att hindra attackerarna från att läsa hemliga dokument till att undvika läckage av kontokortsuppgifter. Integrity (Integritet) handlar om hot mot informationens pålitlighet. Det handlar ofta om att skydda dokument eller information från obehörig förändring. Ett exempel finns i filmen Wargames där huvudpersonen attackerar sin skolas datorsystem för att ändra och förbättra sina betyg. Tillgänglighet (Availability) handlar om hot mot systemets nåbarhet. Om man tänker stänga ner databaser eller skicka miljontals anrop till ett system för att lasta ner det, faller attacken inom denna kategori.

Detta är inte en komplett lista på något sätt. Definitionerna kan säkert också debatteras, men denna lista är menad för att klargöra de olika begreppen som ofta används i t.ex. säkerhetsbulletiner. Området kan fördjupas nästan hur mycket som helst. Och ja, det blir lätt mycket svengelska, det erkänner jag.

• 0 comments