4 september, 2019

När det förflutna jagar oss

… Lite falsk trygghet är vad det är…

Klassiskt citat vid det här laget: ”Vi som är födda före Facebook blev populärt, slipper skämmas för vad vi gjorde när vi var ungdomar”.

Visst är det så. Det finns säkert många pinsamma bilder de äldre generationerna när de har en lampskärm på huvudet och super billig Rysk Vodka. Dessa bilder hamnar troligen bland massor av andra i ett arkiv där de aldrig mer ser dagens ljus. Och ingen är ledsen för det. Men det är inte alltid så.

Ibland flyter gamla försyndelser upp och personer får stå till svars för saker de sagt, eller gjort när de var unga. T.ex. bilder, som då var menade som en rolig grej, men som många år senare blir pinsamma inför en persons valrörelse eller när vederbörande blir VD för ett företag.

Men allt är inte bilder. Med vår stora förtjusning av digitalisering som företag, kommuner och organisationer sysslar med just nu, dyker saker upp helt oväntat.

När jag sökte på mitt namn på Google kom helt plötsligt en artikel från DN som skrevs om mig 1993 upp. Det är när jag förklarade att jag hellre var ensam än hängde på ytliga fester och drack mig berusad. Ingenting pinsamt egentligen, men helst hade jag nog sett att den försvann i glömskans djup.

I IT-säkerhetsvärlden är denna typ av information ingenting som man tänker på. Men för en hackare eller en penetrationstestare ger den mer vapen att tillgå under ”footprinting”-fasen, när man försöker ta reda på information om ett företag, en person eller en organisation. Alla försök att minimera informationen som finns att tillgå, kan motverkas av att information från gamla faxar, BBSer, brev och telex helt plötsligt läggs ut på nätet utan förvarning. Och det är inte under vår kontroll.

När information digitaliseras, kan en hackare som tar sig in hos en myndighet läcka ut bra mycket mer information än för 10-15 år sedan. Och mer blir det. ”Vad som göms i snö, kommer upp i tö”.

Vad är strategin för att hantera detta? Det är troligen en plan att se till att ha en omvärldsbevakning där man har mekanismer för att hantera när information om en själv, sitt företag eller organisation omnäms. Det är också viktigt att fundera på om man verkligen VILL digitalisera allting. Måste saker som skulle kunna vara skadligt i händerna på en hacker bli digitalt? Fundera på detta och kom ihåg ”Internet glömmer aldrig”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to top